Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flickan i nattlinnet


Rummet är ett kök. I farmor och farfars hus. Flickan är väckt och hämtad dit. Hon står i det kalla ljusets sken från takets lampor. Det över köksbordet är mjukt gult. Där sitter den äldre mannen och tittar stint ner i bordets vaxduk. Följer rutorna med blommönster med ett krokigt pekfinger. Det är som att han inte vill titta upp. Mot flickan. Hon darrar där hon barfota står med fötterna mot det svala golvet. Hon är som fastfrusen. Stel och kroppen känns stum. Nattlinnet når henne till strax nedanför knäna. Hon klipper med ögonen och är så trött uppryckt ur djup sömn till denna vakna mardröm. Vad var det han sa han som står snett bakom henne, han som med stadiga händer nu greppar om hennes spensliga axlar.

- Titta nu på flickan far! Se hur hennes bröst börjat växa, kom hit och känn! 

Och han kupar handen runt hennes ena bröst utanpå nattlinnet. Hon stelnar till och kallsvetten bryter ut i pannan och på ryggen. Hela hon slår ut i en kall isande brand. Vad är det han gör nu? Vad vill han? Varför ska hon stå här så här? Allt är så märkligt och hon känner hur rummet kantrar. Hon svajar till och hans armar håller henne bestämt upprätt. Hon är yr och mår illa. Hon vill gå och lägga sig igen. Gå in på kammaren där bakom köket. Krypa ner i sängen bredvid sin sovande lillebror. 

Den gamle muttrar något tyst. Orden hörs inte. Det är mer som en viskning.

- Se så far! uppmanar den yngre mannen den äldre men den gamle sitter alltjämt stilla.

- Ska det vara nödvändigt? Att dra flickebarnet ur sängen så här? Vad är det jag ska se? Jag vill inte se! Seså, låt flickebarnet gå nu. Kom här och ta en sup till! säger den gamle mannen och tar upp flaskan med den genomskinliga vätskan som flickan sett dem dricka ur hela kvällen. Det är inte mycket kvar av drycken.

- Om du kommer och känner vad stora brösten börjat bli! Så tar vi en sup sen! han skrattar och börjar dra i flickans nattlinne. Seså, av med nattlinnet nu! beordrar han flickan vars händer flyger upp för att hålla kvar pyjamasen. 

- Nej... får hon fram ur sin torra mun där tungan fastnar i gommen. Det känns som att hon ska kräkas. Hon är rädd och vart är mamma? Just det, hon sover i finrummet på soffan och det är en bit bort. Farmor sover i sitt och farfars sovrum i andra änden av huset. Hon är här ensam, utlämnad och pappa kräver att hon ska ta av sig sitt nattlinne! Visa sig naken för farfar. Pappa vill ta på hennes kropp nu igen. Klämma på hennes bröst så där hårt så att det gör ont och bränner. 

Hon försöker hålla emot när pappa drar i tyget. 

- Men konstra inte nu! Du är så vacker och börjar bli så stor. Jag vill att din farfar ska få se dina knoppande bröst nu. Seså, gör som jag säger! 

Hon kan inte. Hon håller emot. Armarna hårt längs sidorna. Som om det skulle hjälpa. Pappa drar upp nattlinnet över hennes huvud i ett enda ryck. Plötsligt står hon naken inför honom och inför den äldre mannen, hennes farfar som vägrar lyfta blicken. Hon skyler sig med hjälp av armarna så gott det går. Håller dem i kors över brösten. Hon skäms. Hon fryser så hon skakar. Hon börjar hacka tänder. Pappa där bakom tätt intill. Som drar ner hennes armar och gör så att hon står rakt när hon bara vill böja sig, krypa ihop och ännu heller springa in i kammaren och gömma sig under täcket. Hon vill inte stå här naken i kökets kalla sken mitt i natten. Hon vill inte att pappa trycker sig mot henne och blir så där konstig.

- Ja, jag har sett nu. Låt tösen gå och lägga sig. Hon blir kall, säger den gamle mannen med skärpa i sin röst. 

Snabbt tar hon upp nattlinnet som pappa släppt på golvet invid henne. Hon vet inte hur hon tar sig in på kammaren men plötsligt är hon inne i mörkret och trevar sig fram mot sängen som nu är kall. Med skakande händer drar hon på sig nattlinnet och kryper ner i sängen. Hon kan inte sluta skaka. Hon fryser ända in i märgen och känner sig så rädd. Tänk om pappa hämtar henne igen? Rycker upp henne ur sängen? Hon tar sin tillflykt till lillebror som sover djupt och lägger sig innanför honom tätt mot väggen. Kommer han igen så är hon inte i sin säng. Hon glider djupare ner i sängen och drar täcket över huvudet. Nu kommer han inte hitta henne. Inte med en gång i alla fall. Sakta tinar hon upp bredvid sin sovvarma lillebror och hon blir lugnad av hans regelbundna andetag. Med nallen tätt intill sig försöker hon somna. Hon hör hur de pratar och skålar där ute i köket. Hör pappans bullriga skratt. Hon kom undan inatt. Tack vare farfar. Så mycket begriper hon. Hon kan inte förstå varför inte pappas pappa säger åt honom att det han gör är fel. Hon skäms och vill inte att det någonsin ska bli morgon. 

Men morgon blir det. En ny sol som tittar in genom fönstren och väcker henne före hennes lillebror vaknar. Hon ligger kvar bredvid honom. Det känns så varmt, så tryggt. Nattens konstiga händelse måste ha varit en mardröm bestämmer hon sig för. När brodern vaknar och han vill att hon läser en saga för honom så gör hon det. Natten viker undan för dagen. Det är sol, det är ljust och en lätt sommarbris får spetsgardinen att fladdra lekfullt. Allt är bra tänker hon, allt är som det ska. Farmor knackar lätt på dörren och hennes mörklockiga huvud sticker in i dörrglipan.

- Godmorgon mina raringar, säger hon mjukt. Nu är det frukost. Ni är väl hungriga? 

Hon kommer in i rummet och ler när hon ser att flickan ligger bredvid sin lillebror med sagoboken i händerna. 

- Jag ska hjälpa dig att klä dig, säger farmor till lillebror. Men har du nattlinnet ut och in kära du? farmor skrattar till. Hon tycker väl att det är lite lustigt att en flicka som snart ska fylla 12 har klätt på sig nattlinnet ut och in. 

Flickan tittar stint i sagoboken medan tårarna stiger i hennes ögon. Om hon bara visste det hon vet. Vad pappa gjorde, vad farfar inte gjorde.

Lillebror springer runt i rummet och låter farmor jaga honom. Som om han visste något om hennes plötsliga tårar och det felvända nattlinnet. Flickan stryker snabbt bort tårarna och kliver upp också hon. Hon tar med sina kläder som hon ska ha på sig och går till badrummet där hon noga låser om sig. Hon vill inte att någon ska se henne utan kläder någonsin igen. Trots att det är den varmaste dagen hittills den sommaren vägrar hon ta av sig sin kofta. Hon vill inte heller bada. Hon sitter där under trädet på filten medan lillebror badar med pappa. Hon låtsas läsa men hon håller noga koll på vart pappan är. Mamma och farmor pratar och skrattar. Farfar är kvar där hemma i köket som badar i varmt solljus nu. 

Flickan låtsas inte om ångesten som gör det svårt för henne att prata. Hon fryser fast det är varmt. Det känns som om hon aldrig kommer att bli varm igen. Hon hör orden som tumlar runt inuti henne om och om igen och hon vill tro på dem men det känns som att något gick sönder inuti henne inatt där framför pappa och inför farfar fastän farfar inte ville se på henne. 

Allt är bra, allt är som det ska... Allt är bra, allt är som det ska... Allt är bra, allt är som det ska...









Prosa (Kortnovell) av Poesia VIP
Läst 148 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-07-13 18:18



Bookmark and Share


    Balans
Fasansfullt!
2020-07-28

  angela Täubert fd Jansson VIP
En berättelse som känns sann och gör ont.
2020-07-13
  > Nästa text
< Föregående

Poesia
Poesia VIP