Du låg i min famn och grät efter henne
hon som var som ett helgon, en ängel
och nu hade blivit en ängel på riktigt
hon hade lämnat dig, så hänsynslöst
så ohelgonlikt
knuffat ner dig i ett bottenlöst schakt.

Våra famntag var som simtag
vår förbjudna lust som ett kokande fiskstim
det var hon som förbjudit trodde du
hon stod som en grindvakt
och lade ut fotanglar.

Jag ville äta upp ditt mörker
kapa dina vågtoppar av förtvivlan
förtöja dig vid livets brygga
vi försökte älska varandra
men sorgen tog all plats
din tomhet tog jag med mig
när vi skildes åt.