Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kameleont



Kanske måste jag flyta in i mängden för att känna hur det är.
Att vara som andra.

Kanske de gillar mig mer om jag ser vad dom ser.
Ser ut som dom.
Tänker som dom gör.
Håller med om varenda åsikt.

Lämna mig själv bakom och fokusera på hur dem ser mig.
Vad dom tycker om mig.
Låsa in mig själv ett tag,
För att sedan förändras.
Till den som tillfredställer deras tankar om mig.

Dölja mina trauman och låtsas som om jag inte har ett förflutet som besöker mig varje natt, dag, morgon.
De knackar på dörren och vägrar gå förens jag öppnar.

Kanske om jag glömmer det.
Om jag glömmer alla sår jag fått som inte hunnit läka klart ännu.
Kommer de gilla mig mer då?

Om jag anpassar varje mening, ord.
Till deras.
Då kanske det inte syns hur skadad jag är.

Om jag berättar något jobbigt på ett sånt sätt att de bekräftar att mina känslor får existera.
Att dom är okej.
Då kanske jag blir okej?

Kanske för dom.
Aldrig för mig.

Jag trodde det inte märktes,
Men så grät jag, jag kände tårarna brinna.
Jag frågade vad han tänkte?
Och han sa.
Vad spelar det för roll,
Det handlar inte om mig.
Min åsikt ska inte spela någon roll.
Det är dina känslor.
Jag vill inte att du ska anpassa dig efter mig och vad jag tycker.

Kanske nu,
Kan jag öppna låset och släppa ut mig själv igen.
Han såg.
Han märkte det.

Att jag hela mitt liv varit en kameleont.




Fri vers (Fri form) av Minusgrader
Läst 97 gånger
Publicerad 2020-07-14 13:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Minusgrader
Minusgrader