Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Reviderad.


Central core poetry

Text till kommande projekt där jag leker lite med hur många muskelfibrer ser ut i mikroskop när man har min funktions- variation "central core disease". Här blir den lille ursparningen en symbol för något annat inom mig.



..och du din lille krabat, du som gömmer dig som i en liten muskelfiber, osynlig men alltid hotande med din närvaro.
Du måste belysas med mikroskop för att riktigt bringas ut i ljuset. Du har präglat så mycket av mitt liv och satt ditt filter av hopplöshet över mina ögon och min tillvaro så du förtjänar att belysas, din lilla parasit.
Du, är inget annat än en dödskraft. Du är det svarta hålet inom mig som drar ner mig i tvivel, i sorg, i självförakt och mindervärde och du är ständigt närvarande under det översta lagret av mull. Du är vidrig och du frodas och avynglar dig i mitt sinnes svarta tjärnar, alltid redo att aktiveras, nästan som av egen vilja. Nedåtspiralen djupt inom mig som bara väntar på att få börja röra sig djupare..och djupare..och djupare tills jag redan står med gyttjan upp till bröstet i kärret och inte kan ta mig upp.
I ditt våld så slaknar jag, i ditt våld så surnar jag, djupen kallar och jag sjunker, där känner jag att där hör jag hemma, där är min plats.I ditt grepp så ruttnar jag i impotens,
Livsdriften blir till en dödsdrift.
Du syns inte men du suger mig fullkomligt tom på glädje, dödar all tro på mig själv och att jag kan något i relation till min omgivning. Du får mig att vilja gömma mig, slukas upp av jorden och mitt bröst, det blir ett mörkt hål av det som fattas. Människovärde och just..tro.
Men Leben ist kampf, livet är kamp och du måste bekämpas, din list är förödande och från dig så kan jag aldrig släppa garden, min inre antagonist som suger åt sig av vad den yttre världen kan ge ifrån sig av destruktiv energi, avvara denna svartklibbiga och vidriga orm.
Du övertalar mig med aldrig sinande argument att livet är meningslöst och att där nere i djupet, där hör jag hemma. Bitterljuvt.. behagligt.. bekvämt och mörkt. Där behöver jag inte fatta svärdet i denna tröttsamma och eviga strid som utgör livet. Du smeker mitt skinn där nere i kärret där jag håller på att dras ner fullkomligt. Du finns i min hjärna, i mina muskler, sprutar in ditt förlamande gift och vaggar in mig i ett allt tätare mörker och snart är mina sinnen bedövade och jag hänger med en hand på kanten redo att släppa taget. Där är de nyktra och starka röster som manar mig till strid så otäckt avlägsna. De försöker nå mig från ovanför ytan men mina öron är redan under, känslomässigt döv för vad de ropar till mig.
Du vill slingra dig varv efter varv om min kropp, med ditt gift bedöva min själ och skära halsen av min geist men du, har inte nått mitt hjärta. Du har inte satt dina giftindränkta rakbladständer i min själ. Min tro på kärleken och hoppet, min tro på livet håller mig kvar och det lilla ..eller ska jag säga rent otroliga ljus och motståndskraft som fortfarande lever i mig håller dig stången. Än finns det antikroppar som sätter upp sina sköldar mot dig. Än slår mitt hjärta med fasta och levande slag, än har mitt blod inte levrat sig utan blöder med svallande känslor och tror, på att livet är gott.




Övriga genrer av Solkors
Läst 101 gånger
Publicerad 2020-07-14 20:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Solkors
Solkors