att förminska en människa
aldrig får vi akilleshälen nyttja
gammal sorg öppnar ärret
förvärrar, ett tunt membran enda skyddet
för den duniga knoppen
på väg att slå ut i blom
beautiful dreams become
painful sorrow for whole lifetime, a desert never can flowerish
never forget to be human not cruel as a wildbeast
alla vill se gryningen öppna sitt öga
finna hoppets blåa filt i stället för gråthimmel

en gång trodde jag gott om alla
trodde vän var vän

insåg inte groomingens natur
en gång hade du och jag älskade Uggla samma
med många decibel under kupan
bokmärkte Björnens rike åt psykofarmaka bodde på hem
med sin mamma, hade dålig ekonomi
trodde gott sände 100 kronor i ett kuvert, utelämnade adress
han bytte skepnad bokmärket ändrade namn, därpå gick han upp i rök, förmodligen slutade och startade på nytt då finner man som bekant inte kopplingen längre
med tiden lärt hur många skärvor du lämnat kvar
och andra byggt sina egna hus ovanpå, alltid mörkret svarat 

aldrig jag mig hukar för skitstövlar
Enbart oknytt mig närmar

tacksam för varje som mig blockerar