Vidskepelse och fördomar
har följt oss sedan urminnes tider.
Om giltigheten man gärna strider.
Det skiljer sig mellan individer
och inbegriper gudomar.

Det finns så många exempel
på sådant som man inte ska göra,
eller något man bör genomföra.
Blir det fel kan det ju allt förstöra,
man blir försedd med en stämpel.

Som det där med svarta katter
som ska bespottas vid korsad gata.
Eller en olycksbådande skata,
och annat otyg som man ska rata,
som att trampa i rabatter.

Men om man nu, gång efter gång,
bryter mot fobier av skilda slag
men ändå klarar sig, dag efter dag.
En enkel förklaring finns, det tror jag:
det handlar mest om ren jargong.