Det enda ljud man hör är Karons åra
som pjollrar mjukt i nattens svarta bläck.
En passagerare på färjans däck
har svårt att ens förnimma flodens fåra.

För länge sedan tyst är fågelsången
längs Akeron, där under stilla gråt
ett liv förstelnar i sin rost och plåt
på sista färden allra sista gången.

Som tusch slår vågen in mot Hades strand.
och månen släcks av en grafitgrå sky.
Blir mänskan blott en rest av kol och bly,

en sotig askhög efter livets brand?
Kanhända väntar henne efter döden ny
och ljuvlig fågelsång i ljusets land?