Jag försöker leva mitt liv rättvist itifrån mina egna värderingar,

och ge min kärlek och vänskap till de som behöver det mest,

för jag om någon vet hur det känns att leva utan både kärlek

och bekräftelse, ofta har jag levt och lever utan det själv.

Jag har ett ständigt mörker i mitt sinne, utan planer eller mål

för framtiden, jag vågar inte tro att det ska ordna sig, därför

tar jag en dag i taget, ibland möter jag glädje utefter vägen

som då lyser upp min värld, tills glöden har brunnit ut,

då blir det återigen mörkt, men på något sätt har det räckt för mig

att få tillbaka hoppet igen, och fortsätta framåt på vägen

mot framtiden, det känns bra att jag lever och har hälsan,

grundat på mina egna val i livet, jag har tagit mig enda hit,

men på vägen har jag sett många passera eller gått vilse

och aldrig kommit tillbaka.