endaste ofött blad

varför sker dessa ständiga övergrepp

mot allt levande

om vi än lyfter händerna mot himlen

uteblir svaren

gränser suddas ut, flyter bort i dimman

vore människor lika gränslösa, som tiden före 

människan förvisades från Paradiset

vore fred på jorden

vandrar vi i tystnadens salar följer skuggorna med

då ser vi klarare det fördolda

kvällshimlen bär rosor på svart sammet, när det skymmer

augusti blåser i sitt horn och brittsommaren försvinner

stranden närmast havet den jäsande komposten

minnen från stränder havet besökt

saltmättade dofter havets svallande röst

ekot i våra vidöppna bröst