Jag sitter i den sena timmen
och prövar på ett vettigt slut,
men det finns inget kvar av vardagsrimmen
liksom av deras substitut.

Det finns nu inget mer att skriva,
när fantasin är kall och död
och lika kuslig syns mig månens skiva
i min belägenhet och nöd.

Det mesta är nog redan skrivet,
som förut fyllt mitt hjärtas rum.
och blodet i mitt bläck är torkat blivet
och dikten ofullgången, stum.

Jag sitter i den sena timmen,
när tidens sand har runnit ut
och prövar än en gång de gamla rimmen
liksom så mången gång förut.