Hemåt,
en regndroppe,
sedan ett tusen vackra,
droppar.

Jag borde klaga,
jag är ju så våt nu.
Det läcker in vatten
nästintill överallt.

Mitt hår har fäst sig vid mitt ansikte,
och mascaran rinner.
Händer som är kalla men ändå,
håller hårt i styret.

Människor med paraplyn går längs trottoaren,
Jag är fångad i blåsten,
en del av mig vill hem, till värmen.

En del av mig vill stanna i regnet,
till dess att de mörka molnen skildrat sig,
och solen smeker min våta, kalla hy.

Sängen är bekväm,
blicka ut genom glaset,
se hur dropparna bildar
små gångar längs fönstret,

Men ute,
invirad i vatten
kall men även,
varm.

Levande.
M.G.