Dikten skrev hennes drömmar.
En sång om vemodets gnisslande tagg.
Att följa med i havsvågens utandning.
Sårbarhetens skimrande aftonsaga.
Förskönar osminkad verklighet.
Även om sanningens pilgiftsgrodor tittar på.
Att kyssa hjortron av bärnsten.
Som att sakna sin egna sårbarhet.
Någonstans hon hittar sig själv.
Bland gårdagens kullerstenar.
Ett lugn. Ett balanserat lugn.
Infinner sig.