Anledningen till att det finns religion,
är egentligen simpel, enkel. Den som
ägnar sig åt religion, det vill säga nog
utövar den. Behöver någon att tala med,

som bara lyssnar. Det som står skrivet,
är skrivet av människor. Även den som
säger sig vara ett verktyg för gud. Så när
en man skall förklara verklighetens väl

mysterier, religionen är en praktisk grej
att 'ta till'. Förklaringen kan där göra med
modeller, talessätt och metaforer. Det kom
en blixt och sedan dunder, där föll ett regn

och sedan skedde under. Om tillbedjaren
är en man, som visserligen har en moder
vilken har fött honom, och om än han ser
henne som viktig, även gossens far. Så om

en man vill kunna som avhända sig vad han
tagit sig för, sina känslor och fantasier om
livet, döden, kärleken och så vidare. Och han
inte vill tala ändå med människor, som ju så

'bredvid mun pratar' stundom. Vad gör han
då? Han får en idé till en låtsaskompis att som
tala 'om allt' med. Den osynliga vännen är väl
istället för dagbok, den kom troligen i tid räknat

något senare. Han vill nog inte prata med en
gud som är varken man eller kvinna. Men om
måste han välja, då blir det en man. En som
står över alla andra människor och som inte

lägger någon egentlig skuld på ens den mest
skuldbetyngda människa. Så 'den då yttersta
domen' kommer något senare, om människan
dör, exempelvis. Eller bara som 'går upp i rök'.

(Om du inte bekänner dig till ateismen, varför
läser du då texten? Du är nyfiken? Du vill söka
medlemskap i 'nyfiknas egen samling' vill vara
med i klubben. Och varför det, du är väl inte en

sådan där tvivlare? Det finns skrivet med liten
text i kontraktet för tro, att även den som ibland
tvivlar på en eller annan guds existens, kan ta del
av otrogna själars tro, som en sorts spion. För att

sedan kunna som återvända till den väl rätta tron.
Bara att ingen som 'varit där' i himlens paradis har
velat återvända därifrån. Det är nog därför de kallar
det för paradiset, en sorts oemotståndligt ställe.)