Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ludgo-Pelle

Jag reser tillbaka nu. Fyrtio år och hundratjugo mil. Jag är ratad. Men jag blir inte kränkt, vänder det inte utåt och börjar slåss, slår henne inte, tänker inte våld och att förfölja. Har inget ansikte att tappa, ingen heder. Ingen har förgripit sig på mig. Jag menar, varför skulle jag inte bli ratad. Det händer. Jag gråter inte, men om någon kommer nära kan de få se att det har bildats kondens på glasögonen och om de sitter kvar och kommer ännu närmare kan de få se själva ögonen vilka är stumma av sorg som inte går att torka bort, eller prata bort. Slösa inte tid på mig tänker jag och menar dig.
*
Tänkte klockan 00.12 att jag är dömd till autismliknande isolation och att mina lemmar (fem stycken) kommer att svartna och falla av innan jag fyllt sextio. Men det var då det: idag är jag pigg och nyter, dansar toe-step och lyssnar på Ludgo-Pelle.
Men jag kan ingenting. Tänker inte på det jag läser och hör och studerar så att det ska kunna slipas och putsas och tvättas för att sedan läggas på plats innanför pannbenet. Nej, istället får det osorterat vara kvar och skramla i bakhuvudet bland bråte och vrakgods. Ett gråberg är min hjärna, ett berg man lämnat med såren kvar efter att man tagit hand om skatterna. Som ett bortglömt förråd. Ge mig dynamit! Men jag kan trava ved och begripa när jag ska vända på kudden åt folk som inte själv kan. Mot mig studsar tysta flugor, det händer att någon av dem brummar till då den dunsar mot skallbenet hårdare än det var tänkt. Jag kommer hem sent. Trycker i mig resterna av innehållet i en nästan glömd chipspåse, äter tonfisk direkt ur burken.
Jag ska dö. Men innan jag dör ska jag resa till Kanada - Ka naaa da. Där ska jag välja ut ett rejält träd, kvista det och hugga mig en kista. Sedan ska jag åka till Malmfälten med dynamit i fickorna, spränga mitt gamla gymnasium när jag ändå håller på; spränga mig fram under Kiruna, som en sork mellan skarskikt och frusen jord. Fylla min kista med högoktanig malm, rykande färsk. Jag ska köpa mig en splitterny spade, ty min gamla brast då jag tömde dasset. Kan bara ödmjukt hoppas att jag hinner tvätta halsen medan jag sjunger på sista versen. Vet ni förresten att ofärdig och färdig är synonymer? Har ni tänkt på att komma och gå betyder samma sak? Jag tror jag går och röjer sly, vänder land.




Fri vers av Per Teofilusson
Läst 180 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-07-25 19:44



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Ludgo är ett ord som känns som Smegma. "Motsatser" som är varandras synonymer är en verbal skatt.
2020-08-25

  Solweig Jansson VIP
Fantastisk text !
2020-08-24

    Lena Staaf VIP
En trotsig och vibrerande text som sträcker sig från Stockholm via Ludgo till Malmfälten och Kanada och i tiden bakåt och framåt från sorg till kamp för levandet och döden. Bråten hänger med och blir till finaste poesi, det slipas fast du säger något annat, det glimmar.
2020-07-26

    Sefarge VIP
Dikt av yppersta läsvärde
Skriven i högst "egensinnig"
Stil.Njutbart tack!
;)
2020-07-26

  Annie b'larsson VIP
Tänk, jag var så nära ge upp och logga ut, hittade ingenting som gav nåt, när jag såg ditt namn. Det här gav glöd för resten av dagen, the remains of the day. Det där med dynamit i fickorna och spränga ditt gamla gymnasium när du ändå hade vägarna förbi, det fick mig att dunka näven i bordet fyra gånger av lycka!

Ja, det här livet är inte lätt. Som någon sagt, en sekund här och en sekund där som gör det värt det. och det får man vara glad för.
2020-07-25
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson