Fåglarna blev snabbt förtegna
när vinden lade sig i
att hårdhänt inringa
med tätnande moln
som inte drog förbi.

Nu var jag fast.

Så randade regnet luften,
vräkte ner med hast
och späkte
med smattrande gissel
och välriktad hand,
och gråheten lade allvarligt band
på grönska och glädje.

Den högresta ekens löv
pladdrade högljutt
till mitt försvar,
min advokat,
där jag stod i min litenhet
tryckt och betryckt
mot den väldiga stammen -

som för att undkomma
straffet från ovan
och skammen.

Men frälsaren,
en nåderik koltrast,
tog så upp min själ
i sin näbb
och lät den ljuda
och flyga i solrik
sympati -

och snart tog
sommaren försiktigt vid
och mörkret och regnet
drog med sin dysterhet
långsamt förbi.