Ta farväl
är formulera övermakt;
smaka dess mullmatade maktord i gommen,
ta i sin mun
det man helst ville förtiga

Ta farväl
är lägga minnet väl tillrätta,
prydligt struket som en linneduk
när jorden öppnar sig inunder

Ta farväl
är skulptera ofrånkomlighet
i perfekta kroppar utav brons
när existensens egen tröghet,
tung och överväldig,
trycker undan tidens tunga faktum

tills integrationen ändå sker
mellan det man inte ville
och det här som blev,
då den hon levat med
en god del av sitt liv
- as far as lives do go -
genom fjäll och äventyr och upptåg,
kan erkännas som urnans sand

och söker gör jag nu La Monte Youngs
Well-Tuned Piano
här i min sydliga retreat
när juli håller på att rinna ut,
men hittar inte Youngs original,
utan får lyssna till kopiorna på CDR
jag brände
när som dyrgriparna en gång kom