Vittnesbörd om coronaviruset har gett många hattiga kommentarer. Psykiatern Gabriel Diaconu förklarar för oss de psykiska mekanismerna som bestämmer att människor har sådana reaktioner.

"Människan bygger en känsla av det, ett upplopp - internt, till en början - som letar efter bekräftelser runt honom, andra människor som är lika frustrerade som honom och någon gång, i frånvaro av en riktig ventil - för nej, vad ska du göra, hitta det första viruset och bekämpa det? - Du hittar en känslomässig blixtstång. Och offentliga personer är emotionella blixtstänger.

Det verkar som om de på något sätt skulle fortsätta att vara kvar där vi placerade dem, på ett moln, i ett elfenbenstorn, i obefläckad form. Och när vi ser dem bli mänskliga, är det när vi börjar hatar dem. Tja, vad menar du, vågar du vara mänsklig, ha en familj, få tårar, få din smärta?! Du har inte tillåtelse! Du måste vara den som berättar en historia varje natt, som ger mig väder, etcetera ", sa läkaren.

Lades på väggen efter att hon sa att hon hade coronavirus: "Hur mycket pengar tog du för denna lögn"

Folk är trötta på att gömma sig

"Det finns en annan fråga som händer under den här perioden och börjar koagulera:

människor är trötta på att gömma sig, eftersom de börjar identifiera staten i huset, hålla avstånd, ha på sig en mask som en form av feghet och det gör mycket ont människor att dra sig tillbaka inför sjukdomar.

Jag ser hur, en efter en, fler huvuden, mer eller mindre upplysta, kommer ut och lovar en seger som faktiskt aldrig kommer att komma, och då säger människor, som i en diabolisk ras, äntligen till sig själva:

Jag har val om jag dör hemma eller om jag dör på gatan eller om jag har val om jag dör på semester eller dör i kyrkan.

Folk säger: Jag föredrar att dö att välja. Människor, när du har tagit bort deras förmåga att välja, på det enklaste sättet som möjligt, kommer att reagera med hårdhet eller hat eller till och med på det primitiva sättet, ”.