Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till det okända mellan skog och dal



Att inte sakna
det man saknar

Är det självförnekelse
eller självbevarelsedrift

Kanske både ock?



Den lilla ån slingrar
sig envist mellan skog

Och Furu beströdda
Sandås dalar

För att till sist drunkna
stillsamt i den vackra

Sjön bland taniga ung
-skogs björkar. ..

Där Vinterns alla längtande
Sommardrömmar ligger
avsmälta

Vad för slags medvetenhet
Driver den?

Inget alls bara ren gravitation?

Till ropet av Storlommens
Urskogs ljud bland trolska
Aftondis slöjor


Och resterna av stockekan
ligger kvar nere i dyn

Där den vilat i över 2000 år
med offergåvor av renaste
Guld ännu bevarat


Inuti det ständiga tillflödet
från
en envist liten slingrande å.











Till minne av en sjö
i Karelen.










Fri vers av Sefarge VIP
Läst 135 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-07-29 19:33



Bookmark and Share


  Scarlett Miryam VIP
Må minnet få bli verklighet igen, i mindre nedsmittad värld!
(Även om det väl aldrig är samma sak som det man saknat, men blir till fler minnen? Som inte försvinner.)
2020-07-31

  bumerang


hjärnan fattar inte ordet "inte"
så att försöka att inte sakna
är att ge saknaden näring.


att söka svar i naturen är i detta fall
extremt poetiskt.
2020-07-30

    Lena Staaf VIP
Vemodsvackert! Nog är det en längtan, djupt där inne. En saknad.
2020-07-29

    Elisabeth Nilsson VIP
Verklig diktkonst att njuta av! Ser bilderna framför mig.
2020-07-29
  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP