har fått en annan hage 

minns året när krulliga ryggar

var det enda ögat såg

bland gräsets djupa gungande hav

de arbetar idogt de levande

ingen lie behövs gräset slå

heller inga gubbar knotande där gå

ullen frodas av gräsets levande kraft

de går där nära höstens sjungande blad

krulliga och rultiga på ben 

ansiktet försvinner bland ullen

struket av stråets sträva kam

himlen vårdar dem ändå ömt

sköljer dem rena och vindtorkar