Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Biliär dyskinesi

Den där rytmen. Den skevar, skenar, stannar upp. Blodådror som krampar. Kroppen som låser sig. Hjärtslag som hoppas över och lämnar mig andlös.
Svart galla fräter sönder mig inifrån, förgiftar mig. Jag har tjära i mina blodådror.
Allting gör ont. Varje steg. Varje andetag. Till och med känslor får min kropp att krampa. Som att de fastnar i det där trögflytande.
Kan inte ta emot hans kärlek. Den stockar sig i mina blodådror. Måste lägga på telefonen av rädsla för att gå sönder. Förr eller senare sprängs jag.
*
Och livet flyger förbi. Missar körsbärsblomningar, mjukglassar, dagar på stranden, höstpromenader, varm choklad med grädde, den första pudersnön. Slutar dansa och sjunga.
I hennes sockervaddshår kan jag finna en mening. Hennes händer mot min mage, vill plocka ut det som gör ont. I hennes skratt hittar jag det som får mig att orka vidare.
Slottet som vittrar sönder. Stjärnorna som faller ner från himlen, blir till kaststjärnor att spetsa mig. Drömsanden som rinner ur mina ögon som genom ett timglas, blir till kvicksand att drunkna i. Den dagen jag slutar drömma är jag död.
*
Älskar utan besinning i sanden medan jag drunknar. Vill hinna älska så mycket jag kan innan också himlen faller ner. Vill födas i hans famn innan jag dör. Med hans lukt i min näsa kan jag andas igen. Gömmer mina rädslor i hans armhåla.
Lånar hans hjärtrytm för ett tag. Ett stilla flödande. När han biter i min hals blir jag levande igen, är inte längre bara sjukdom. Det svarta rinner längs hans tänder, förgiftar även honom.
Och när jag behöver honom som mest glider han ur mina fingrar.
*
Försöker skölja mig ren med tårar, men hur många glasburkar jag än fyller blir jag inte av med giftet.
Sönderkliad hud, skavsår i halsen, alltför många missade hjärtslag.
Ett färdigknutet rep i mitt köksskåp.




Fri vers (Prosapoesi) av isa_stardust
Läst 127 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-07-30 14:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

isa_stardust