Du, är allt som jag åtrår, allt som jag vill ha
Du är den som öppnar portarna till de evigt mystiska vindarna i min själ
Som fyller dem med dofterna av under och skapande inom mig, du, och ingen annan

Som öppnar upp gränserna och får mig att känna att bortom himlavalvet där finns det ingen ände men ändå inget avstånd till den stjärna som jag åtrår, du,
Som låser upp fördämningen och släpper ut det renaste, klaraste vatten från det urgamla berg som jag blott förnimmer inom mig, från källorna av mytisk härstamning, det som binder mig samman med mitt innersta väsen
Du, ingen annan än du

Du som bär styrkan som jag beundrar,
Som står stolt i de vildaste stormar
Som bär mitt namn, inristat i blodig vävnad, brännmärkt i din renaste vilja, i ditt innersta, där min närvaro är som solens ljus, det ljus som brinner för evigt
Du.. du och ingen annan






© David Hermansson Svensson. Juli 2020