Hon kommer för att åkalla natten
i stumhet och glänsande dy
mörkret ur den feta jorden
runt daggmaskarnas ansiktslösa kroppar
detta är ett sorgearbete
detta är en gåta
stormen uppdragen med rötterna
ur vissnande åkrar
och all tid som förflutit
i flödet av levrade drömmar, järnhaltigt grus;
de döda som skopat oss i sina händer
lyfter dem till munnen för att dricka