Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fjärran

Från bergets topp ser jag horisonten,
men blicken söker sig längre bort.
Jag skönjer en värld i Nyanser av ljus,
skuggor, färger och hav.
Ibland stillnat, men oftast i rörelse.

En strimma av Hopp flämtar alldeles
intill ett grönt skimmer av Humanitet
och den skuggande Oron. Bakom
reser sig en fond av rosafärgad
Längtan. Ovanför rör sig ett grått
moln av Misstro. Det skingras
av en vind med Tillit. Belyst av
ljuset från Framtiden ser jag
ändå gul Ovisshet växa fram.

En våg av Välvilja sköljer över
skummande Tveksamhet.
Men vattnet blir åter oroligt
när Vrede bubblar upp till ytan.
En bris av Varsamhet ger stiltje.

Avundens smutsbruna töcken
breder ut sig men begränsas
av Välviljans klara markering.
En stilla Frid dominerar ytan
av blåtonat Samförstånd.

Nu tar blicken in hela scenen
och en omistlig Tanke slår rot.
Om jag hade den rätta Genen
skulle detta vara en ingivelse
att vid ett staffli med ampla
färger och former beskriva
min horisonts normer.




Fri vers (Fri form) av Nils-Ivar Lindström
Läst 105 gånger
Publicerad 2020-08-02 09:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nils-Ivar Lindström