himlens rötter vindlar och lyser sig in i alla köksfönster där frukosten står framdukad

ett starkt barn snurrar med armarna utsträckta
luften kittlar som gräddglass mellan fingrarna

dansande kära kroppen
som lena blåa valar är andetagen

humleblomster
pudrar de springande benen
barndomen

vem kan skydda himlen
den lilla ensamma människans himmel som öppnas inifrån

nyckelpigorna ber om nåd
och katterna blir mycket rädda när himlen ser ut att falla ned i grästopparna

himlabarn när du nästan slutat andas
ser på mig
blir jag stilla av sorg och skam

du tiger med ryggraden blottad
jag lägger händerna över