Sommarnattens apelsin
skymtar bakom min gardin.
Sedd från husets andra håll
liknar den en bandyboll,
som från himlens svarta skiva
rullar in i molnens driva.

Ända bort till nordens Skåne
syns den, Kinas röda måne!
Vändas skall den snart i blod
såsom Joels syndaflod.
Som trafiksignalens röda
varning syns vår måne glöda.

Att betrakta månens spegel
var en romantikens regel
och inför densamma niga
skulle drömmens unga piga.
Månens bild med känslans brand
målades med ord och hand.

Månen var ett hedniskt horn
i en tid av brons, så forn,
inte nu, det vet vi själva,
för vi såg Apollo 11
och Gagarin, ännu värre,
såg ej skymten av vår Herre!

Transparent som skört muslin
lurar månen med ett flin,
men dess bila är av stål!
Över giljotinens hål
hotar månens blå corona
dem som makten önskar håna.

Månen krymper till en nagel
under vinterns snö och tagel
eller blir en sur citron
eller halsflussinfektion.
Mången färg får månen bära,
fullröd eller blott som skära!