Man kan inte ta sig drömmar
ej heller svårmod och kval
men man kan ta sig en stav och vandra
till minnenas frodiga dal.

Där växer liljor som längtan
de blommar trots flyende år
men även rosen, den som bar törnen
vid dess sida blek förebrår.

Malörten den bitterljuva
minner om ungdomens dag
där den står som de fördoldas tecken
om sällsamma stunders behag.

På vandring i minnenas dal
känns det som vindarna bär
förtröstans doft, en hälsning som lyder
- för glädjens barn vårt rike är.