ÖVERSVÄMMAD LYCKA

ännu en trasig tjej kryper upp längs sängkanten
suktar efter närhet utom räckhåll

blickar lönlöst bort på ännu en natt
som svept in på bussen
åkt vilse i översvämmad lycka

Veolia-ängeln stirrar ut genom rutan
från sin vita klänning i reflexen
skulpterad av Michelangelo

det begripliga ryms inte i förnuftet
inte heller i intuitionen
utan i känslan

det finns inte någon sexuell rättvisa
att sätta in i livserfarenhetens bankfack

antingen sårar man
blir sårad
eller lever lycklig en tid
innan även den formen aggregerar
till fast, flytande eller gas

egentligen ingenting annat kvar
än ens medvetande
ett gott umgänge
där ingenting kan gå fel