En stund som flytt
kanske en evighet sedan
i ett helt annat liv
minns bara skuggor
av det som en gång
var ett självklart nu

Minns inte längre
hur ditt leende
mötte mitt
kan inte förnimma
din beröring
på min då säkert
varma hud

En svunnen tid
i en annan evighet
där vi fanns
som dockor i en pjäs
där en regissörs barocka hand
styrde över milslånga dagar
härjade runt i evighetsnätter

vilka år bara var
ett ögonblick
en maruschkadockas gömda
begravt och låst igen
inte ens ett skuggspel
av det som var vi
minns jag längre

Kan ju tyckas vara
rätt och slätt tragiskt
men jag är bara glad