vi går inte långt
bara runt ängarna
asparna är höga över oss

vi är två små varelser
suset ligger som en lunk bakom våra pratande munnar
vi håller balansen på en smal stig
hösten biter redan runt i skuggorna

vi går utan att hålla varandra i handen
hålls vi upp av syrliga löv?

våra ord snurrar och stångas som ulliga baggar
dansar ut mellan läpparna lätta som maskrosfrön

du är lite äldre än mig
du är skör balans mästerlig vilja
och dessa ljuvliga rosa flux och blå blommor jag inte vet namnet på


vi går så sakteliga över en mycket tovig äng
genar till ditt röda hus
nässlor och höga älggräs killar längs benen

jag går först och trampar en fram envis stig
jag vill inte att det redan ska vara kväll
jag hör fåglarna mjukna i sin sång