Ibland när jag skriver vers
går tankarna härs och tvärs.
Om tanken blir på tvären
hur blir den då på hären?

Det där låter lite knäppt,
något i hjärnan har släppt.
Jag krånglar bara till det
hamnar i någon slags smet.

En smet som hindrar tankar,
som när man går och vankar
utan att ha något mål,
eller faller i ett hål.

Då måste man skärpa sej,
komma på nå’n vettig grej
som reder ut problemet
och passar i systemet.

Det har jag gjort precis nu
beroende på att du
letade rim och reson
i min lyrikekvation:

Jag skriver en dikt till dej
som jag tycker är okej.
Du som läser denna dikt
är för mej av största vikt.