Utan luft

Hur jag än låter vingarna desperat flaxa

Så faller jag genom livets ljus

Himlen passerar likgiltigt blåtonad

När kaos skrattande förbereder min ankomst

Stegel,blodörn eller pålning frågar han med tomma ögon

Som ändå livfullt spelar för smaken av ännu ett meningslöst liv

Frön som aldrig nås av vatten blir aldrig magnifika som passionsblommors strålande gloria

De möglar och sprider i värsta fall mögelsvampars mycel

Innan nästa offer vaknar har de spridit sig in i mjuka ögongloben

Kaos ögon må vara mörka men synar man dem noga

Kan man se förfallets förtärande rotsystem som sprider sina maskor

Se bort från kaos och låt himlens regn bevattna dina första steg

När du ännu är oförstörda nog för att gro för att stråla blå och vita coronor av livfulla blomster