Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vi pratar samma språk men orden är mig främmande.


Ensamhetens öron lyssnar

Försvinner ner i gatan
sista människoblicken jag får
vi pratar samma språk
men orden är mig främmande
vi dricker samma öl
berusningen ej här på jorden
ensamhetens öron lyssnar
där jag ligger
gatlyktans nattljus möter
stelnade pupiller


Fri vers av Duärintedendutror
Läst 359 gånger och applåderad av 16 personer
Utvald text
Publicerad 2020-08-10 08:49



Bookmark and Share

  Krimskramsan VIP
Var tvungen att läsa denna dikt igen! Den beskriver så bra!!
2020-08-20

  Daniel_78 VIP
Ensamhetens öron. Det var en riktigt fin dikt. Jag tycker också om att använda gatan, asfalten, jorden och öron.

Min sista rad skulle bli ett ord mindre

gatlyktans nattljus
mina stelnade pupiller
2020-08-14

    Askanden
diktjaget och diktdu
2020-08-12
  > Nästa text
< Föregående

Duärintedendutror