Det verkar som om jag har krossat många speglar i mitt förra liv,

för oturen förföljer mig...

det känns för jävligt när jag möter någon som jag börjar älska,

för det blir alltid något fel som krossar mitt sköra hjärta,

det känns för jävligt att leva med livlösa känslor i en grå vardag,

utan planer för framtiden eller ens för dagen.

Sedan möter man någon som fyller en med kärlek och värme,

och kompletterar en med allt man saknat,

man fylls återigen med glädje och får livslusten tillbaka,

man börjar hoppas och se en framtid igen,

tillsammans med någon man älskar och bryr sig om,

då kommer nästa chock, då hon krossar mitt hjärta och kastar

det i soporna, igen!

Jag måste ha krossat många speglar i ett liv innan det här,

för OTUR är mitt namn.