Det enda som var värdefullt var energi
Att hitta, omsätta och förvalta
att rikta den inåt som en styrka
Eller utåt som en kraft

Nåt att ha förtröstan i
När det går ner
eller fästa blicken vid
När det går upp

Om du bär en världsrymds tyngd
om dina axlar
blunda en stund
Men somna inte ifrån

Och få inte panik
Ty man måste vara vaken
När det böljar

För världen är skoningslös
Men vacker

Och du bryter ljuset
Till miljontals färger
Som ett prisma mot solen;

Det skiner om dig varje gång du ler