Dina kinder är kyliga
och fuktigt och kallt är ditt hår
och din kappa droppar hårt av regn.

Jag vet inte om det är skärsår
eller av regnet illa tilltygat smink
som nu utgör ränderna i ditt ansikte.

Vi går motvilligt tillsammans
mot den starka, dragande vinden.
Det blåser väldigt hårt och kallt.

Vi talar inte ett ord nu,
allra minst de svaga, dumma orden.
Istället sjunger regnstormen sin sång
i alla dess snärjande ackord.

Vi ber inte om några kyssar nu.
Vi går i stället kalla och mållösa
hemåt eller bortåt.

Vi öppnar inte ens våra paraplyer;
vi är avdomnade till allt
i och runt omkring oss.