På bussen, på tunnelbanan, i väntsalen på bänken
Under trappen, dessa är din förhoppningsvis enda
trygga platser. Du bär dina få saker i plastpåsar med
dina få saker som du äger . Du vandrar längs gatan
i stadens glam och sus, ingen som ser dig
då du försvinner blott i mängden .

Du stannar och vilar du sätter dig vilsen på bänken
trött och sliten efter att gå gått mil efter mil
dag ut och dag in. Du sitter på bänken och
drömmer dig bort då allt var som förr,
för en kort stund så känns det bra att vara i
drömmarnas värld.

Snart är det dags att åter vandra ensam på gatan
i det tysta. I stilla natten du går, gata upp och gata
ner. Kanske väntsalen är öppen ? Eller dörren till
en port? När går första bussen ?

Med tunga steg du vandrar åter... men vart?
Det är nog bara den Hemlöse mannen som vet...