Höstlöven minner mig
om dagar i solen,
när himlen var blå
och molnen vita och få.
En tår i mitt öga,
fotsteg i sanden,
en vinkning,
ett farväl
och ett hej
till vad då?

Säg mig,
viska till mig
och sjung mig en saga.
Med slott och drakar lika så.
En berättelse med gott slut
och gröna dalar,
där lyssnaren
kan vila ut.