Kärleken är underbar, men kan och så bli eller

vara en plåga, i bland måste man förlora den 

för att känna dess rätta värde, och smärtan 

av det när man trampar på sina egna minor,

då förstår man vad man har förlorat,

konsekvenserna kan vara befriande 

och sköna, men även plåga, mental tortyr

av någon man älskar så starkt, men det 

kommer aldrig tillbaka igen, om man inte 

fortsätter att inte ge upp, och leva på hoppet,

och inte ge upp, släppa taget och förlänga

sitt lidande, för att man vägrar att se sanningen

och rationellt,  en del lever olyckliga en del väljer 

en ny början i glädjen på dess väg.