Den schizofrena psykosen är en själslig istid, en psykisk extrem lågkonjunktur.

Doktor Knallhatt bollar med psykofarmaka som är hon övertygad om ska göra mirakel.

Den fullkomligt tillintedgjorde patienten längtar efter att bara helt lugnt och värdigt få dö, för det går inte att leva när man inte har något jag. Identiteten ligger i en tung koma och det som verkligen skulle behövas är kopiösa mängder kärlek, samt sanning pö om pö. Doktor Knallhatt är helt fixerad vid att hennes patient är så fruktansvärt sjuk, hon har inga visioner om att patienten ska kunna bli frisk tack vare kärlek och sanning. Det är psykofarmaka som gäller i väldigt stora portioner, vilket förvandlar patienten till en zombie vars så kallade liv är en tillvaro i ett fullständigt meningslöst limbo. Patienten har många gånger om fått sin integritet och sitt människovärde kränkt och förnedrat, det började redan när hon var ett litet barn, och hon kom så småningom på den alldeles strålande strategin att förtränga all smärta och att utplåna sig själv.

Så nu är hon ingen, hennes inre är en stendöd öken, det existerar ingen kärlek, glädje och humor, utan bara en terroriserande omväxlande tomhet och ångest.

Doktor Knallhatt kan inte sova om nätterna, det kör runt i hennes huvud, ett oöverskådligt kaos av lögn och sanning. Hon avskyr sitt arbete som psykläkare.

Patienten sitter halva dygnet och stirrar in i sin TV, det är det enda som kan lindra det superextrema outhärdliga helvetet som håller på att ta livet av henne.

De diaboliskt demoniska krafterna har henne i ett järngrepp. Det är det ingen som har en aning om.

Hon andas skräck, hon äter skräck, hon känner en fasansfull skräck.

Hennes doktor, doktor Knallhatt, kan inte sova, för hon har en sån jävla ångest och ett skrikande taskigt samvete som föder en vrede mot de omöjliga och obstinata patienterna.

Hon går på valium och whiskey, skrattar sig sarkastiskt till söms. Patienten funderar allvarligt på självmord. Patienten skulle behöva en högst professionell psykoterapi minst tre gånger i veckan, men det kan hon drömma om. I välfärdsamhället, ensamhället, förträngningssamhället tar en medborgare livet av sig var sjätte timme. Solen är svart och det går inte att andas.

Gud försöker enträget göra sin röst hörd, men det är få människor som hör det.