På den tiden när jag yrkesarbetade ingick det i mina arbetsuppgifter att skriva instruktioner. Som tur var jobbade jag inte inom en verksamhet som handlade om liv och död, så ett misstag kunde inte få så allvarliga konsekvenser.

Ändå var jag alltid noga med att det skulle vara möjligt att följa instruktionerna i praktiken. T ex skrev jag inte att ett konto skulle kontrolleras av en person en gång per dag om jag visste att arbetet tog 40 timmar. Typ.

Jag har tänkt på detta med att kräva saker som inte är möjliga att göra när jag hängt med i munskyddsdebatten. Gång på gång kommer krav från alla möjliga håll om munskydd. Och många verkar tro att det bara är att beställa på nätet, eller gå till apoteket och köpa till ett överkomligt pris.

Det är möjligt att det går att få tag på enkla, billiga munskydd. Men dom skyddar inte mot virus. Jag har köpt ett tvåpack sk ffp2 för 80 kronor. Det verkar som det finns billigare, någon skrev om 400 sek för 50 stycken. Andra skriver att det är så gott som omöjligt att få tag i några munskydd överhuvudtaget, t ex finns det inga på flygplatser trots att det är obligatoriskt när man flyger.

Om alla skolbarn ska använda munskydd handlar det om enorma mängder, som dels måste finnas lätt tillgängliga att inhandla, dels måste säljas till ett pris som alla barnfamiljer kan betala.

Och - det får inte ske på bekostnad av att det uppstår brist i vården. Jag utgår ifrån att alla som t ex jobbar inom hemtjänsten numera förses med (godkända) munskydd av sina arbetsgivare?

Jag har funderat på varför det inte startats inhemsk produktion av munskydd. Jag antar att det är ett slags moment 22. Så länge myndigheterna inte rekommenderar munskydd kommer inget svenskt företag börja tillverka, och så länge det inte finns tillräckligt många munskydd till försäljning kan ingen kräva att alla ska använda dom.