En katt vaggar nere vid strandbrynet
som en trind eka på avstånd
verandaräcket klingar av droppar
lösgör sig ur minnet

det var den första händelsen
ur vilken rötterna sträckte sig
i slyn som tålmodigt vältrat
i oljegröna vågor uppför slänten

och längs viken går ännu dödarna
med trådarna du knutit fast i drömmen
lindade om sina armar – stjälkar
av gråbo, vallmo och ljung

i armveckets metalliska fukt
har nävern flagnat till små vita vimplar