Hellre än att illa tala eller skriva
är att ge upp det torra språket
för att bli ett mållöst djur
som i allt av betydelse morrar.
Antingen av smärta, rädsla eller glädje.

Bättre är att tänka i vokaler
brumlande, blödande och skällande
levande med en bokstavslös tunga
med hjärtat som en gonggong
och dess cirkulation som en sonata.