De bär oss i korgar av starrgräs
drar granarnas skuggor om sig som kappor
där vinden silar genom tunnslitna ryggar
spelar längs kotorna, över revbenens rundning

hos oss fanns ingenting, bara druvor beska av kåda
och dessa förlorade nätter
några andetag av bräckt vatten,
en lövsprickning i bröstets alveoler

och dödgrävarna väntar med sköldarna slutna
om viskande insektskroppar
allt som var kroppar – skratt, kyssar
allt som glöder i kamrarnas dunkel