Du äger ingen annan och ingen annan äger dig.
Du agerar, tänker och känner som en egen individ.
Allt du gör eller försöker göra, är för din egen skull.

Även om du vill kunna säga, påstå, att det du gör,
är för någon annan.
För någon annans eget bästa.

Låt andra få egna erfarenheter, även om du tror dig veta vad som händer då.
Det är bara när du tror dig veta att utgången av någons annans handlande leder till 'illa varslande slut', som misshandel, olycka, mord eller dråp.
Som du bör påtala möjliga utfall av andra människors handlingar.

Du kan råda andra, men andra måste få prova själva.
Det faller då på deras ansvar vilka val de gör.
Ta ansvar för dina egna känslors svall.

Frihet under ansvar borde innefatta
din egen föreställning om exempelvis 'otrohet'.
Det vill säga att egen tanke och handling
sker just på eget ansvar.
Även den som vill kunna säga eller påstå

'Min partner (andra hälft) är så tråkig'
'Är så frånvarande'
'Tillfredställer inte mina behov'

Så jaget söker andra som kan göra det.
Den 'oro' du har inom dig själv, får du själv ta ansvar för.
Din frihet består i att själv alltid stå för och ta konsekvenser
för handlingar och drömmar, eget agerande.
Det är vad som menas med frihet under (eget) ansvar.

Att barn (människor under arton år) gör saker, det faller under ditt ansvar.
Ta reda på vad det innebär om du inte redan vet, dina egna såväl rättigheter som skyldigheter.

Du har att försöka se till att deras agerande har ditt godkännande.
Du själv har ansvar för att barn, dina egna exempelvis, växer upp till 'självgående människor', med eget självförtroende, där de kan lita till sig själva, stundom ta hjälp av andra.


(Skall jag verkligen behöva berätta det här. Det förefaller att vara så självklart. Anledningen är den litet naiva uppfattningen om att alla människor har ansvar för varandra. Varför finns det annars en räddningsskår, sjukhus, polis, brandkår, ett juridiskt kontrakt alla och envar förväntas ha en föreställning om?)