Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ibland kommer det för en som ett slag av en bjälke eller den mest goda dryck en själv just tömt, ett för någon tid glömt minne, det åter kommer av att någon möta och ändå tycka sig förstå att det som fått en att minnas, ej nog var 'ledig för strid'.


Jag såg en underbar idag...



...människa. Jag kände
efter ett tag bara hur som
genom rymden jag föll,
det var en egendomlig känsla.

Samtidigt tyckte jag mig den känna igen.
Upplevt förut den hade jag.
Länge sedan var förra tillfället.
En helt annan människa det varit.

Men känslan var på ett som hårstrå när,
sådan som då för det tiden.
Det egendomliga var att den människan då
även tycktes ha som lånat mitt hjärta till sig.

En händelse som egendomligt just hög.
Gången som var då, föll i flera år av sjok.
Var där händelse längesedan nu
och fastän senare vi åter i varandras väg så kom.

Om min egen historia och som förälskelse stor var,
den andra tycktes i sig vara som varit det
en sorts tävlan i känslor
så mycket högre för mig.

Som om jag visserligen förlorat mig
till någon, denna någon i mig funnit
en sådan njutning att min egen just lumpen
för mig själv där kändes.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 137 gånger
Publicerad 2020-08-22 00:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP