Detta är en mjuk maskin,
en tyst apparat
Jag kan knappt höra den
Ändå har den arbetat
utan uppehåll
i sjuttioett år
Jag lyfts oavbrutet av denna maskin
”i ett ljus, ej av dag”,
ur den blinda materiens anonymitet,
förtrollad av stjärnor,
seglande interstellära vindar
av ljus,
ridande grundämnen
som flödar ur rymdernas heliumugnar;
briserande novor i gravitationernas kvav,
med ögon som är galaktiska farkoster,
intergalaktiska lumenälskare
som förser de cerebrala hemisfärerna
med intracerebrala vibrationer
på vilka mitt självmedvetande dansar
sina besvärjelser,
administrerar sina troliga orsaker,
sina medel och möjligheter
medan Tellus julisky fylls igen
av gråskalor och ioniseringar;
mina tankesystem samlande sig
i en glasharmonikas skepnad,
skör under rullande muller,
i enveten sårbarhet