varför tar barn på sig skulden när det inte är deras fel

att vuxna bär sig illa åt

vi lär oss av varandra

den som inte upplevt det förstår inte varför

barnet reagerar 

det märkliga är att som vuxen gäller samma sak

då tar vi även på oss skulden

det som händer oss får inte hända andra

om vi är sådan vi bryr oss människor

om märkligheter pågått länge,

orsakade av omständigheter

och vi inte får svaret vad händer?

då börjar vi se skuggor och nätet växer sig fastare

vi känner att allt som händer är vårt fel

det första steget är att bryta tystnaden

våga börja fråga, för att kunna plocka ihop skärvorna

inser till sist att något inte stämmer uppfattningen

  då faller bojorna som regn till marken