dina ögon i en okänd vrå

av husets stora sal

din blicks vilkorslösa

når mig som ett elddon

svarar jag med glöd

från fjärilsnästet fladdrande

till hudens heta rodnad

allt annat kläs i dunkel

endast våra andetag är kvar

livets pulsar finner oss

vi dras till brännpunkten från varsitt hörn

utanför vindögat

flyger ensamhetens sparv iväg