Hjärtslagen tickar som en tidsinställd bomb i bröstkorgen. Fåglarna kvittrar, men de förstår inte. Månen och solen ler mot varandra, och det blir kolsvart. Aska rinner längs mina kinder samtidigt som stoft utav en gammal värld virvlar omkring i luften. Jag kan höra skrik från forntiden och barnagråt från bebisar som aldrig fötts. Allting är kaos, universum ligger i spillror vid mina svärtade fötter. Fåglarna har slutat kvittra, och jag tror att de förstår nu.

Bomben mellan revbenen detonerar.