lie sveper vinddrag

det inte någon

vet

med blicken planterad i tiljor

sökande tröst i kvistöga

står

skälvande

inväntar klubbans slag

snaran läggs om hals tystar det verkliga

det sägs

slagna fält är bördiga

av blodsjärn

spann faller samman

smidda av järn

rostrosiga

blad

skänker jordnäring

slagfälten

fällt av slagna

dessa blödande själshudar ligger slagen

jag

möter detta lapptäcke

vinande lietankar

fält lösta ur söm

trådar blodstrådar höll samman

det inte någon vet är

min längtan

måna

om

månstrimma sveper mjukt du ser

den mörka fläcken där

djupt ned där klippor är särade händer

dina ögon

sträcker hand kom skänker mig ljus

lever

du lyfter mig upp i din hand är jag ljus ger jag ljus

vi vandrar stjärnstränder

i gryningen är jag för dig ett lätt dun

fjäderlätt i din hand

det inte någon vet är min längtan

en mörk fläck är jag

strimma sveper mjukt synliggör

klippor sluter samman händer

bergsmedaljong

min längtan bär jag i en fjärilsmedaljong

helt nära

där hjärtat kan höras

ljudet av en lie hörs vina